Jag är så jävla förbannad att jag vill slänga ut en byrå genom fönstret. I shit u not!
Det som gör mig så jävla skogstokig är när folk säger att dom ska göra en sak och sen inte gör det? För exempel, hur svårt är det att bara plocka bort sin skit efter sig? Alla andra kan städa i detta huset förutom just den personen verkar det som. Att man ska behöva vara som en jävla morsa här. Hell no! Fy faan va sugen jag är på att bara ta mitt pick och pack och bara dra nånstans, bort från alla jävla lortgrisar och lögnhalsar. Det känns som fjortistiden lite, mamma ber en att diska eller städa sitt rum och man svarar '-jaa, jag ska städa' men så blir det ändå inte av. Gud vad jag förstår min gamle morsa när jag sa så. Men det är ju något man växer ifrån. De flesta växer ifrån iaf. Uppenbarligen inte alla.
Och hur svårt är det att betala tillbaka pengar om de sagt att de ska göra det? Nä, man får reda på idag att 'oj ville du ha tillbaka dom, aah faan sitter lite tight till just nu'. Verkar som om hela jävla kretsen jag känner sitter tight till just nu! Om man säger att man ska göra/lämna tillbaka något, JA DÅ GÖR MAN FAAN DET!!! Speciellt om man har gjort något sorts avtal!
Därför hatar jag egentligen att låna ut pengar till folk, att be folk om tjänster osv.
Ett ritkigt prakt exemplar är ju Mig och Carro, jag lånade ut 300kr till henne. 300kr!!! Piss och ingenting egentligen. Men hon skulle betala tillbaka, då var det sagt så. Och nu, över ett år senare och hon har fortfarande inte betalat. SÄGER MAN EN SAK JA DÅ GÖR MAN DET! Svårare än så är det inte, visst det kan komma omständigheter ivägen och det är greit. Men då har vi kommit överens om att det är okej lixom. Och 300kr är faan inte mkt att hänga i granen, om man jämför med 3000kr, men detta med Carro har blivit som en nagel i ögat, som månad efter månad kommit med nån lameass ursäkt(som helt säkert stämmer men ändå) '-min ditten och datten är så och så'. Men ändå så kan hon skaffa hund hus nya kläder osv.. Snyltare? Kommer aldrig att glömma hennes skuld av just hennes jargong över det hela. Kommer helt säkert aldrig få se pengarna heller, men då vet jag ju detta (vilket jag innerst inne visste hela tiden). Och alla ni andra åxå som läser denna blogg. Låna inte ut pengar till henne, ni får nog aldrig se dom igen.
Nu handlar egentligen inte detta inlägg om henne whatsoever utan bara drog ett exempel. Ett sant exempel. Ett likadant exempel som hänt ännu en gång.
Shame on you if u fool me once.
shame on me if u fool me twice.
Blåst jävel måste jag väl vara då. Helvete åxå.
Självinsikt när jag är FÖRBANNAD är det värsta jag vet!!
STRESSAXEL TILLN 1000!!
Och nu hänger jag ut folk åxå, hör verkligen inte till det vanliga. FATTA ATT JAG E SNE NU DÅ!!!!
Just NU känns det som att jag är så jävla shysst och åker dit om det är bestämt, lånar ut om det behövs men får faan bara skit tillbaka. Förvrider det man säger och gör. Åt helvete med er allihopa.
Finns ingen man kan lite på. INGEN!
Det som gör mig så jävla skogstokig är när folk säger att dom ska göra en sak och sen inte gör det? För exempel, hur svårt är det att bara plocka bort sin skit efter sig? Alla andra kan städa i detta huset förutom just den personen verkar det som. Att man ska behöva vara som en jävla morsa här. Hell no! Fy faan va sugen jag är på att bara ta mitt pick och pack och bara dra nånstans, bort från alla jävla lortgrisar och lögnhalsar. Det känns som fjortistiden lite, mamma ber en att diska eller städa sitt rum och man svarar '-jaa, jag ska städa' men så blir det ändå inte av. Gud vad jag förstår min gamle morsa när jag sa så. Men det är ju något man växer ifrån. De flesta växer ifrån iaf. Uppenbarligen inte alla.
Och hur svårt är det att betala tillbaka pengar om de sagt att de ska göra det? Nä, man får reda på idag att 'oj ville du ha tillbaka dom, aah faan sitter lite tight till just nu'. Verkar som om hela jävla kretsen jag känner sitter tight till just nu! Om man säger att man ska göra/lämna tillbaka något, JA DÅ GÖR MAN FAAN DET!!! Speciellt om man har gjort något sorts avtal!
Därför hatar jag egentligen att låna ut pengar till folk, att be folk om tjänster osv.
Ett ritkigt prakt exemplar är ju Mig och Carro, jag lånade ut 300kr till henne. 300kr!!! Piss och ingenting egentligen. Men hon skulle betala tillbaka, då var det sagt så. Och nu, över ett år senare och hon har fortfarande inte betalat. SÄGER MAN EN SAK JA DÅ GÖR MAN DET! Svårare än så är det inte, visst det kan komma omständigheter ivägen och det är greit. Men då har vi kommit överens om att det är okej lixom. Och 300kr är faan inte mkt att hänga i granen, om man jämför med 3000kr, men detta med Carro har blivit som en nagel i ögat, som månad efter månad kommit med nån lameass ursäkt(som helt säkert stämmer men ändå) '-min ditten och datten är så och så'. Men ändå så kan hon skaffa hund hus nya kläder osv.. Snyltare? Kommer aldrig att glömma hennes skuld av just hennes jargong över det hela. Kommer helt säkert aldrig få se pengarna heller, men då vet jag ju detta (vilket jag innerst inne visste hela tiden). Och alla ni andra åxå som läser denna blogg. Låna inte ut pengar till henne, ni får nog aldrig se dom igen.
Nu handlar egentligen inte detta inlägg om henne whatsoever utan bara drog ett exempel. Ett sant exempel. Ett likadant exempel som hänt ännu en gång.
Shame on you if u fool me once.
shame on me if u fool me twice.
Blåst jävel måste jag väl vara då. Helvete åxå.
Självinsikt när jag är FÖRBANNAD är det värsta jag vet!!
STRESSAXEL TILLN 1000!!
Och nu hänger jag ut folk åxå, hör verkligen inte till det vanliga. FATTA ATT JAG E SNE NU DÅ!!!!
Just NU känns det som att jag är så jävla shysst och åker dit om det är bestämt, lånar ut om det behövs men får faan bara skit tillbaka. Förvrider det man säger och gör. Åt helvete med er allihopa.
Finns ingen man kan lite på. INGEN!
